Skrota eller satsa?
– svår väg för intern produktion

 

Haninge kommuns tryckeri gjorde en lyckosam vändning när de valde att göra verksamheten helt intäktsfinansierad.

Haninge kommuns tryckeri valde att satsa – nu är verksamheten fördubblad och helt intäktsfinansierad.

För 12 år sedan var det gratis för Haninge Kommuns förvaltningar att beställa trycksaker från det egna tryckeriet. Trots det verkade ingen särskild nöjd med samarbetet. En diskussion startade om att skrota tryckeriet. Men den nyanställde chefen Dario Jovic lyckades istället få kommunen att bestämma sig för att alla skulle betala för sina trycksaker. En omöjlig uppgift kan tyckas, eftersom de inte var nöjda när det var gratis. Men Dario Jovic, och den nyrekryterade Adnan Ceric, lyckades vända utvecklingen och i dag är tryckeriet så populärt att det är dubbelt så stort som innan förvandlingen.

– Jag hade en gammal offsetpress och en svartvit volymskrivare och ett plocktorn. Det var utgångspunkten. Inte konstigt att hälften av jobben försvann, trots att förvaltningarna fick motsvarande mer pengar så att de kunde handla av oss. För det var ju inte gratis tidigare – det syntes bara på andra ställen i kommunens budget.

– Vi började med en informationskampanj för att visa förvaltningar och bolag hur mycket det kostade att producera i deras lokala skrivare, jämfört med att låta oss trycka volymerna. Där fick vi bra hjälp av Ricoh, som kunde ge oss statistik för alla skrivare i kommunen.

– Vi ville ha fram ett standardpris, som vi jämförde med våra priser, för att visa att det inte var billigare att trycka själv, jämfört med att lägga det i interntryckeriet.

– Samtidigt började vi investera i nya maskiner men var mycket kostnadsmedvetna, så det inte blev för mycket kostnader varken för maskiner, lokaler eller personal.

Kampanjen fungerade inte. Det var ändå mer bekvämt att köra i de egna kopiatorerna. Samtidigt noterade tryckeriet att när kunderna ville ha hjälp med formgivning så gick de till externa leverantörer. Där fick inte det egna tryckeriet chansen att vara med – de bara förutsatte att vi inte klarade av det.

Vi behövde ett generationsbyte i tryckeriet. Fördjupad kompetens krävdes. Det började med att vi 2007 anställde Adnan Ceric, som kom från utbildningen på Xcenter och innan dess hade arbetat på Ericsson.

Adnan Ceric har arbetat på Haninge tryckeri sedan 2007.

När Adnan Ceric kom in, var medelåldern i tryckeriet närmare 60 år.

– I dag är det balanserat, med medarbetare i alla åldrar, säger Adnan Ceric. Vi har även rekryterat en it-tekniker, som ville prova sig fram och är anställd som efterbehandlare. Och så lyckades vi rekrytera Jennifer, som är utbildad på Högskolan i Borlänge och kan göra komplexa trycksaker.

– Det som hjälpte oss att komma hit där vi är idag, var en kompetenshöjning i form av ny personal som är utbildad i yrket. Därutöver ser vi givetvis till att hålla oss i framkant med nya maskiner, ny teknik etc.

Men nyckeln var satsningen på utbildad, kvalificerad personal.

– Om man inte har rätt personal, så blir det jättesvår. 80 procent av den goda utvecklingen beror på personal som är intresserad och har mandat att göra fel och att utforska. Alltid på mässor är personalen väldigt nyfiken och vill prova.

Jennifer Carlsson skapar komplexa trycksaker.

– Vi är också mycket bra på leveransgaranti. Det är sällan som jobb inte är klara samma dag eller dagen efter. Den garanti vi ger är att vara klara inom tre dagar.

Vi har nära kontakt till Ricoh vad gäller maskiner. Sedan har vi Antalis tre kilometer bort och Scandraft i närheten, där vi snabbt kan hämta material ut ett brett sortiment av vinyl och rollup medier.

Kommuntryckeriet samarbetar också tätt med Plockmatic kring efterbehandling. De tycker att det fungerar jättebra.

– Vi har två inline maskiner varav en kan ta emot 50 blad och en tar 30 blad. Båda kan arbeta valfritt in- eller nearline. Så nu är plocktornet borta. Istället kan vi starta tryckpressen och sedan hämta ut färdiga broschyrer, med fyrkantsrygg, i andra änden.

Omvandlingen var mycket komplicerad i början. Det var inte lätt att övertyga chefer om att det behövde investeras i en Ricoh högvolyms färgmaskin. Samtidigt hade ju halva omsättningen försvunnit.

– Det var faktiskt inte lätt att övertyga Ricoh heller, minns Dario. Men efter ett tag hade vi så mycket jobb till maskinen så att vi fick beställa en till.

I dag består produktionen av två stycken femfärgs Ricoh 7110 samt en svartvit 8000S.

– Den större 9100 maskinen kräver högre volymer och vi skulle då bara haft råd med en maskin. Men vi ville helst ha två färgmaskiner som backup. Vi är jättenöjda med maskinerna och tester lack, vit färg och femte neon-färg.

– Vi använder inte den femte färgen varje dag – men den används mer och mer.

På samma sätt har det gått med annan produktion. Först var det storformat och i dag har foliering och transfertryck blivit stort.

När jag besöker Haninges kommunhus ser jag bilar som alla är folierade med kommunens logotyp, monterat av det egna tryckeriet. Och när jag går runt i kommunhuset så sitter medarbetarnas namn och kommunens logo i frostad folie på glasrutorna bredvid respektive persons dörr.

– Vi måste vara ännu duktigare än andra aktörer, för att de kommunanställda ska tro att vi kan leverera och de inte behöver gå externt. Vi har inget vinstkrav, men får heller inte gå minus. Det gör givetvis att vi inte får konkurrera ute på den öppna marknaden.

– Från högvolym ville vi prova oss på storformat och vi har nu två stycken.

Sedan kom transfertryck. Det är jättemånga anställda som har logga på arbetskläderna.

De två storformatskrivarna kompletterar varandra bra, tycker medarbetarna på tryckeriet. Roland DG fyrfärgsskrivaren ger något lägre kvalitet men bläcket är betydligt billigare. HP Designjet trycker med åtta färger, inklusive fotosvart, light grå osv. Där går det åt färg på ett helt annat sätt.

Roland-skrivaren kan också figurskära. Så den kan skära och till exempel göra klistermärken och bildekaler, eller en liten sladd till elbilarna.

Två tredjedelar av omsättningen kommer från det vanliga trycket medan foliering och storformat står för en tredjedel.

– Mängden foliering har fördubblats de senaste tre åren, sedan vi för tre år sedan fick print and cut med Roland DG, konstaterar Adnan Ceric.

Vad som trycks har också förändrats. Stora mängder tryck som har försvunnit, i takt med att handlingar blivit digitala. Men det märks inte på siffrorna i tryckeriet.

– Vi har fått nya kunder. Informationsenheten har gjort om sitt arbetssätt och vill gärna att vi sköter en del utav det som de gjorde tidigare. De gjorde tidigare grafisk design, medan det nu gått över och blir gjort hos oss istället. Och när vi får ta hand om grafisk design, får vi oftast också ta hand om tryckningen. Goda rykten sprider sig och fler och fler använder oss. Tidigare hade vi bara 10-15 stora kunder, som förvaltningar som behövde utskick samt några stora evenemang per år. I år är det tvärtom. Vi har många små kunder – enskilda skolor etc. Så vi har gått från stora kunder till print-on-demand av mindre upplagor, som upptrycks ofta.

– Förr gjorde förskolan till exempel ett svartvitt informationsblad till föräldrarna. Nu gör de en banner på 12 meter som de klär byggnaden med, avslutar Adnan Ceric.

Walter di Bernardi har varit med ända sedan tryckeriet startade. Mycket har förändrats sedan dess.

Ett binderidilemma

Wire-bindning hade blivit en flaskhals i tryckeriet. Samtidigt var volymen för liten för att satsa på en automatiserad anläggning. Därför bestämde man sig istället för att gå på jakt efter en limbindare.

– Vi har tittat i fyra-fem år och det har pendlat mellan olika tekniker, som Pur och Eva. Vi valde Eva, säger Adnan Ceric

– I början var vi helt inställda på att satsa på Pur. Men när vi var redo att investera och kom på slutliga möten, så blev det mer tveksamt vad som var rätt att göra. Vi var redo att betala dubbelt så mycket för att få Pur, men en osäkerhet infann sig.

– Till slut gjorde vi det enda vi kunde göra, nämligen besöka andra tryckerier. Det var så vi kom fram till ett företag som hade en Horizon med Eva och var nöjd med den.

Så för knappt ett år sedan gjorde vi motsvarande val och tycker att det har fungerat bra.

 

Lagen om upphandling

Haninge Kommuns tryckeri handskas med skattemedel. Därför måste de vara väldigt försiktiga och vara kostnadsmedvetna. Samtidigt måste de följa lagen om upphandling och det kan ställa till besvär.

– Är vi knutna till en leverantör i Kommentusavtalet, då har vi inget val, konstaterar man och berättar att kommunen ett tag gjort avtal om papper som inte fungerade bra i tryckpressarna.

Så ett offentligt tryckeri måste många gånger tänka lite extra i förhållande till andra.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *