Att trycka 1000 exemplar av nästa tryckta Sign&Print tar fyra timmar i Canons arkbläckpress i300 och halva tiden i rotation. I arkpressen har du dock flera inmatningsfack och kan direkt få färdiga tidningar, med omslag tryckt på tjockare papper, ur pressen – så länge du accepterar att de blir klammerhäftad. Visserligen med fyrkantsrygg, men ändå klammerhäftade. I rotation får vi dem som vi vill ha dem – limbundna.
När vi trycker Sign&Print septembernummer i rotation, blev först omslaget tryckt på tjockare Lessebo papper. Sedan byttes pappersrullen till 100 grams inlagepapper och bokblocken producerades. Sedan efterbehandlades tidningen i Media-Trycks Horizon limbindare. Så även om själva trycktiden bara var hälften jämfört med om Media-Tryck haft arkmaskinen, så tar det totalt sett längre tid innan allt är klart.
Men med i300 hade tidningen inline blivit klammerhäftad medan den kunnat limbindas med den maskin som MediaTryck har.
Alltid billigare
Jag frågar Peter Wolff, som är chef för Canon Océ, när man ska använda toner och när det blir bäst med bläck. Jag har hört att man helst inte ska använda bläck när man har mer än 25 procent färgteckning totalt i de fyra färgerna.
– Det gäller bara termiska bläckhuvuden, eftersom de lägger på mer färg och därmed blöter ner papperet mer. Vi använder oss av huvuden med piezoteknik och då kan du ha sidor med hela färgbilder utan problem. Och bläck är alltid billigare än toner, när du väl tagit investeringskostnaden och skaffat en bläckmaskin.
Jag frågar också Peter Wolff om det är så att vi på nästa Drupa, 2020, bara kommer att se bläckmaskiner. Han skruvar på sig innan han svarar och hänvisar till att det är något som kunderna styr. Jag tolkar det som ett diplomatiskt svar, där han inte vill vara för kritisk mot den egna försäljningen av tonermaskiner, samtidigt som han ser så många nya möjligheter att utveckla inom bläck, med olika typer av bläck för specialapplikationer.
