Helén Williams är universitetslektor på Karlstads Universitet och forskar kring förpackning samt hållbar utveckling. Hon menar att det inte alltid är mindre förpackningar som sparar på miljön.
Vad arbetar du med?
– Jag forskar kring miljö och energisystem, framför allt tittar jag på livsmedels-förpackningar och dess miljöaspekt ur ett systemperspektiv. Länge har man tittat mycket på själva förpackningen, hur mycket material som används och vilket sorts material det är, och sedan utifrån det jobbat med att minska förpackningarna för att spara på miljön.
Men det är inte det du tittar på?
– Nej, jag tittar på helheten. Livsmedlet står för 95 procent av klimatpåverkan, inte förpackningen, så att bara minska mängden förpackningsmaterial är inte alltid det bästa sättet att gå till väga.
Hur ska en tänka istället då?
– Det viktiga är att se till vad förpackningen har för funktion. Ur klimatsynpunkt är det viktigare att maten äts upp, inte att förpackningen är återvinningsbar, faktiskt. Så när vi arbetar med detta, så bör vi självklart titta en del på materialet och återvinning, men mer kring dess funktioner. Bör den kunna återförslutas, för att maten ska hålla så länge som möjligt? Ska den vara lättöppnad så att produkten inuti inte spiller ut? Ska förpackningen vara liten, så att vi inte slänger lika mycket?
– Det finns många sociala aspekter när det kommer till förpackningar. Studier visar att för till exempel ris och frön så är det mycket som går till spillo för att – produkten spills ut vid öppnandet, bland annat för att hålet i plastpåsen blir för stort. Då har man kanske sparat in på plast när man gjort förpackningen, men lösningen i hemmet blir att man måste använda ännu en plastpåse för att förhindra mer spill.
Vad är det vi behöver ändra på?
– Detta är ju ett mer komplext sätt att tänka på, kanske behövs det annan kompetens och mycket bättre samarbeten i värdekedjan. Till exempel bör man ta in ett helhetstänk med många kompetenser som beteendevetenskap och design tidigare i processen för att se till att rätt förpackning skapas för rätt produkt.
Har du ett exempel?
– Se till ris och yoghurt. För riset, som har lång hållbarhet, behövs inte en liten förpackning, men en bra öppning och hjälp med dosering. För yoghurten, som är en färskvara, behövs en mindre förpackning – och en bättre lösning så att den blir enkla att tömma och göra rent.
Så vilka är svårigheterna?
– Det är att tillsammans ändra synen på förpackningen och dess roll. Att gå ned på produktnivå och se till produktens behov och hur den används av olika konsumenter. Som det ser ut nu är det ju ohållbart hur mycket mat vi kastar – det är inte okej nu eller i framtiden. Det man behöver göra är att verifiera att nya idéer faktiskt bidrar till minskat matsvinn. Om målet är att minska hur mycket sylt vi slänger måste vi ju se till att det alternativ vi arbetar fram faktiskt leder till att vi slänger mindre sylt i distributions- och konsumentled. Men hur det ska gå till är oklart, använder man till exempel konsumentpaneler så beter sig ofta deltagarna annorlunda än de gör i sina hem, för att man vill framstå i god dager.
Vad ska man absolut inte göra då?
– Fortsätta som vi gör nu. Trycksaksproducenter och form-givare måste se till värdeskapandet av produkten och hur den hänger ihop med lösningen. Alla behöver se och förstå det gemensamma ansvaret för att se till att mat inte slängs.
