När Screenbolaget satsar på storformat och textiltryck ligger stort fokus på att efterbehandlingen ska vara lika snabb som trycket. Och att rätt produkt trycks med rätt metod.
Lobbyn till Screenbolagets och Realtrycks lokaler känns mer som en butik än en reception. Där finns förvisso en receptionsdisk och plats för att sitta, men ett par steg in breder hyllor och hängare med trycksaker ut sig. Det handlar om kläder, pennor, vattenflaskor, kepsar, muggar – ja, det mesta en skulle vilja trycka sitt företagsnamn på.
Patrick Nermark, som är delägare i Screenbolaget och vd för dotterbolaget Realtryck, möter mig vid receptionen för att ta mig till företagets storformatsproduktion. På vägen dit stannar han dock upp för att visa en av företagets nya investeringar: en helt ny och toppmodern KBA 106 Rapida. Sex färger med lack, led-uv och konventionell uv.
– Vår maskin är först ut i Europa. Det gör att vi ligger i absolut framkant när det gäller tryck på plast och kartong, berättar Patrick.
En våning ner ligger storformatsproduktionen, där ännu en nyinvestering står redo att börja producera: Mimaki TS500P-3200, en 3,2-meters printer med sublimeringsbläck för tyg. När jag är där har produktionen ännu inte kommit igång, men den ska enligt Mimaki kunna producera 180 meter i timmen. Hos Screenbolaget står den bredvid lillasystern TS500-1800, som ska kunna komma upp i 150 meter i timmen – men då utan samma bredd som storasystern.
I parken har de också en maskin från D.gen som skriver ut direkt på tyg, vilket tar bort en del av efterbehandlingen som krävs för sublimeringsmaskinerna.
– Efterbehandlingen är ju en jättestor del av att producera textiltryck i storformat. Med sublimeringsskrivarna behöver du en lamineringsmaskin, och med all sorts textiltryck behöver du skära och sy, säger Patrick.
Han nämner att det ofta pratas om nya maskiner som kan trycka det ena och det andra, men desto mindre om arbetet som kommer efteråt. Om maskinerna trycker snabbare och snabbare så måste efterbehandlingen vara lika snabb.
På Screenbolaget finns en liten och en stor lamineringsmaskin samt två stora skärbord och en avdelning för sömnad med en heltidsanställd sömmerska. Även till sömnadsavdelningen har nya maskiner köpts in: en industrisymaskin med rullband som flyttar, de ofta väldigt stora, tygerna framåt i takt med att en syr.
Tryck på tyg är en stor del av Screenbolagets produktion. Patrick berättar att de satsar mycket både på att kunna hantera hela kedjan från tryck till färdig produkt, men också på att erbjuda rätt tryck för rätt produkt.
– Stora vepor som ska färdas kan till exempel tjäna på att tryckas indirekt på tyget, eftersom indirekt sublimeringstryck inte får vikmärken i transporten och tryckkvaliteten blir något högre. Samtidigt får man ett bättre genomtryck med direkt sublimeringstryck och man hoppar över lamineringsmomentet, så allt handlar om ändamålet med produkten, säger Patrick.
En trappa upp från storformatstryckeriet finns den stora utställningsytan, dit kunder kan komma för att se mer specifikt vad Screenbolaget kan erbjuda. Mycket av det är utställningsprodukter: rollups, tygväggar, montrar, podium, vepor, asfaltsfolie, mattor med tryck bland annat.
Även här visar Patrick fördelarna med tygprodukterna. En traditionell pop up-vägg som är gjord med papperstryck och laminat är förvisso stabil och relativt lätt att sätta upp, men har många delar och blir tung att bära med sig. Jämför då med en Maxibit-scene, en 3 x 2-meters vägg, som är tryckt på tyg och spänns upp mellan två rör med tillhörande ben, som går ner i en väska inte mycket större än en sportbag.
– Det finns ju så klart fördelar och nackdelar med båda sorters installationer, men om det är en produkt som ska med på flera olika mässor och andra utställningsytor så ger det rätt mycket att den är lätt att frakta. De större systemen kan formas på flera olika sätt och gör ett imponerande intryck, säger Patrick.
Jag påpekar att montrarna i kartong har fördelar som hyllinsatser, vilket inte går att skapa med tygväggar.
– Ja, precis. Än en gång handlar det om produktens ändamål och att kunna anpassa sig efter vad kunden vill ha.
Vi sätter oss i en av montrarna, en rund sådan med en tygvägg som omfamnar hela ytan. Den är genomskinlig och bara tryckt på ena sidan, till skillnad från en variant vi tittade på innan där två väggar monterats ihop för att få budskapet på båda sidor.
Vilka är utmaningarna med storformatstryck i Sverige?
– Det som är svårast är väl att konkurrera prismässigt. Branschen i Sverige sitter på en enorm kunskap och vi vet hur man skapar kvalitetsprodukter, men det är svårt att konkurrera med den internationella marknaden och dess priser. Vi är inte i rätt land för lågpristryck, kunderna förväntar sig mer av svenska tryckerier, säger han och fortsätter:
– Jag tror vi är riktigt duktiga på kvalitet och service, men vi är kanske inte lika duktiga på att förmedla vilka möjligheter som trycket har. Att visa att vi kan göra vad andra inte kan.
Vilka trender ser du redan i dag inom storformat?
– Vi ser i alla fall att självhäftande är på uppgång, vare sig det gäller bilar, golv eller inredning. Vi har ju till exempel satsat på att 3M-certifiera oss inom bilfoliering, säger han och fortsätter:
– Sedan har väl jag trott att de digitala skärmarna skulle komma mer, men än så länge har den marknaden hållit sig relativt liten – man ser dem ju mest på centralstationer och liknande ställen. Hittills har trycket klarat sig ganska bra.
