… och vips, plötsligt blev Thomas Rosén tryckare. Så beskriver han i alla fall själv sin väg in i branschen som tog sin början 1984. Men helt så enkelt var det trots allt inte.
Thomas Rosén bor på Gotland, Sveriges största ö med omkring 60 000 invånare. Han har en bakgrund inom det militära, och allting har sin tid, men efter elva år var det dags att lämna militären och hitta på något nytt. Thomas Rosén och hans fru Eva var eniga om att de ville vara självständiga.
Det startade med en franschiseverksamhet, Svensk Direktreklam, men det visade sig att Gotland inte var tillräckligt stort för att kunna generera en tillräckligt bra affär med det konceptet. Men i samband med det arbetet hade de köpt in en del trycksaker, och på den vägen kom de en bit in i branschen. Thomas Rosén som också alltid varit intresserad av att fotografera hade även en del fotoutrustning till hands.
På den tiden fanns två tidningstryckerier och åtta civiltryckerier på Gotland, och det fanns ingen konkurrens. De hade alla sina kunder, det fanns ingen marknadsföring, och heller ingen speciell kundservice, och det talades ett tryckerispråk som endast var för de invigda, minns Rosén.
– Där såg vi att det borde finnas möjligheter att göra det bättre och prova nya idéer. Jag visste lite om foto och fotoframkallning, men inget om grafisk produktion. Trots bristande kunskap vågade vi ta klivet in i branschen, och i vår brist på professionalism o tryckspråket kunde vi i gengäld prata med kunderna på ett språk som de förstod, berättar Thomas Rosén.
Men Thomas Rosén läste allt vad han kunde få fatt i om tryckeri, och han fick också lov att arbeta på ett tryckeri på fastlandet, som han säger, i en veckas tid. Och så var det dags att köpa lite utrustning. Det omfattade bland annat en textbehandlingsapparat av märket IBM, en reprokamera, en A3-tryckmaskin och en skär-och falsmaskin. Utrustning för ungefär 150 000 kronor i en lokal på cirka 30 kvadratmeter. Och så var det operatörerna, Thomas och hans hustru.
Första kunderna
Den allra första upplagan gjordes till några vänner och var ett nyårsmenykort. Det tog 12 timmar att producera 15 exemplar, men så hade ju Thomas Rosén också lärt sig utrustningen under tiden.
– Vår första riktiga kund var en lokal byggfirma. De fick 500 stycken brevpapper som jag själv gjorde originalet till. De blev glada för brevpapperet och nästan precis tio år senare kom de och skulle ha ett återtryck helt utan ändringar, berättar Thomas Rosén.
Snabba Tryck heter företaget och de växte i stadig takt. Det låg helt rätt tiden för Thomas som bland annat var den första på ön som investerade i en Macintosh, en laserprinter med upplösningen 300 dpi, och programmet Quark Xpress version 1.0. Alla andra i branschen skakade på huvudet åt investeringen, men efter några år följde alla med på den digitala banan.
Snabba Tryck växte, och blev efterhand Gotlands största tryckeri och även det mest lönsamma, påpekar Thomas Rosén. De var elva anställda, hade fyra tryckmaskiner, betydligt större lokaler och efter 27 år var det bara tre tryckerier kvar på ön.
Vid den tiden valde Thomas och Eva att sälja. Det hade varit en spännande resa men det var också hårt arbete. De hade arbetat nästan sju dagar i veckan i alla år och det slet hårt.
Tuffa tider
– En av de största utmaningarna var helt klart stress. Men också att förstå och lära sig tekniken. Det var hela tiden ny utrustning som vi skulle sätta oss in i och när man bor på en ö är det en utmaning om utrustningen ”går ner”. För då skulle jag också själv kunna reparera det, säger han och fortsätter:
– Det var också en utmaning att få familjelivet att gå ihop. Det gick ut över samvaron med barnen och det gick ut över äktenskapet. Och det blev problem med hälsan att arbeta så mycket under stor konstant press. Jag fick diabetes och en blodpropp så det var dags att göra något åt saken. När även äktenskapet sprack var det dags att sälja. Lyckligtvis så var det i rätt tid. 2011 kunde jag få ett bra pris för tryckeriet. Hade vi bara väntat ett år till hade vi förmodligen blivit tvungna att bara stänga verksamheten.
Trots att livet som tryckeriägare har varit på bekostnad av både familjelivet och hälsan så har det också varit några spännande år.
– Det har varit superspännande att hela tiden få nya fantastiska verktyg att arbeta med. Vi gick från en helmekanisk Ryobi med en färg och gnuggbokstäver till två fyrfärgs Heidelberg Quickmaster och några andra tryckmaskiner. Vi ville hela tiden testa något nytt. Quickmastern var en torroffsetmaskin. Den förkortade tryckstarten från timmar och dagar till minuter.
Vad är du mest stolt över under din tid som tryckeriägare?
– Att vara chef, och att få möjlighet att förverkliga egna idéer och att övervinna skräcken för det okända. Men också att verksamheten utvecklade sig så bra, och att ha nöjda kunder och anställda. Några kunder är jag extra stolt över. Det är till exempel Åhlens City i Stockholm, som vi har producerat stora kampanjer till under några år, allt från generella trycksaker till butiksskyltning, berättar Thomas Rosén.
När tryckeriet såldes tog Thomas Rosén jobb som säljare och konsulent till andra tryckerier, och efter några år valde han att gå i pension. Men en dag dök möjligheten upp att starta ett tryckeri utan att själv behöva ha någon produktion. Han har en webbshop, en skrivare och en skär- och falsmaskin för korta snabba upplagor, men resten produceras utanför huset.
– Det är fantastiskt, jag kan driva mitt företag med min smartphone, och vare sig om jag sitter på Gotland eller är på semester ute i den stora världen spelar ingen roll. Min kunskap om trycksaker tar jag med mig överallt och det är den som kunderna köper. Det är inte så många som beställer direkt i webbshopen. Det är mest jag själv som lägger in ordrarna. Jag har både stora och små kunder, och kunderna hör av sig från långt utanför Gotland. Jag fixar till exempel upplagor (via byrå) till försvaret, stora banners och broschyrer i upplagor om 50 000 exemplar. Ett stort försäkringsbolag finns också bland kunderna, säger en glad Thomas Rosén som tycker att webbshoplösningen har satt färg på livet som pensionär.