Tre leverantörer, 14 olika testark och fyra papperskvaliteter ligger till grund för testet.

Under många år var foliering bara för exklusiva trycksaker i stora volymer, eftersom startkostnaden var relativt hög. Så är det inte längre. Digitala tekniker är på frammarsch och gör det möjligt att foliera små serier till ett överkomligt pris. Detta beror först och främst på att den initiala kostnaden, som tidigare bestod av klichéframställning och manuell maskininställning, är som bortblåst med de nya digitala lösningarna.

Detta gäller dock bara för små serier – några hundra eller något tusental exemplar. För större upplagor är det fortfarande billigare att framställa en kliché och producera mekaniskt.

De senaste åren har det lanserats en rad olika digitala folieringslösningar. Det kan dock emellanåt bli lite oklart vad man kan åstadkomma med de olika lösningarna. Speciellt gäller detta vad kvalitén når upp till i jämförelse med traditionella folieringsmetoder ( kall- och varmfoliering).

En dag i våras pratade jag med Hans-Henrik Uttenthal, som driver ett av nordens äldsta och största förädlingsföretag, Uttenthal A / S. Det tog inte lång tid innan vi kom fram till att det vore intressant att jämföra de olika metoderna. Och för Hans-Henrik är det inte långt från tanke till handling, så vi satte snabbt samman en trycksak för testning och en utförandemetod som vi presenterade för en rad leverantörer.

Digital foliering är inte en homogen lösning. Det finns flera olika sätt at göra det på och vi har valt att dela in dem i följande grupper:

· Inkjetbaserad foliering

· Tonerbaserad foliering

· Laserbaserad foliering

· Metallografi/ metalltrycksteknik

· Tonerprint med metallfärger

· Inkjetprint med metallfärger

Inkjetbaserad foliering innebär att bläckstråleskrivaren skriver ut en flytande polymer på mediet där folien ska placeras. Polymeren härdas partiellt med uv-ljus innan folien appliceras med värme. Folien fastnar då på den uppvärmda polymeren. Därefter härdas polymeren helt och hållet.

De tonerbaserade lösningarna använder traditionella tonerskrivare för att skapa området som ska folieras. Man skriver ut med svart toner, där man önskar att folien ska vara. Därefter kör man trycket genom en laminator där folien läggs på med ett värmetryck. Om man ska ha folien tillsammans med exempelvis svart eller fyrfärg måste man först trycka färgtrycket, därefter lägga på ett laminat och sedan i en andra omgång trycka svart på de områden där folien ska fastna. Det här fungerar inte i inkjetskrivare utan kräver tonerbaserade maskiner. Tonern består nämligen till 98 procent av plast.

Laserbaserad foliering är ännu inte en så utbredd lösning när det gäller trycksaker. Men den förekommer i samband med folietryck på gåvoartiklar. Laserstrålens värme ser till att folien överförs till mediet, som vanligtvis är ett plastmaterial. Om det längre fram kommer lösningar till pappersmedier återstår att se.

Metallografi är en mycket speciell teknik som endast en leverantör tillhandahåller. Tekniken lanserades av Landa på Drupa 2016, men såldes sedan till tyska Altana och marknadsförs i dag som ACTEGA EcoLeaf. Det är inte en folie i traditionell mening men däremot fina flagor av folie/metall som appliceras via en elektrostatisk vals. Bindemedlet kan vara en vidhäftande tryckfärg som appliceras med en av de traditionella tryckteknikerna, och så även bläckstråleteknik. Fördelen, i motsats till traditionell foliering, torde vara att det inte finns något spill förknippat med denna process.

Tekniken, tonerprint med metallfärg, är som sådan inte jämförbar med foliering. Det är fortfarande omöjligt att uppnå helt glansiga ytor med toner, och därför får man inte tillnärmelsevis något som påminner om foliering. Med det sagt så visar de senaste resultaten från till exempel den nya Xerox Iridesse, att det arbetas på att göra tonern mer metallaktig, och att vi ser en tendens till en ökad glans i metallfärgen.

Bläckstråleutskrift med metallfärg är liksom tonerprint inte helt jämförbar med foliering. Det finns metallfärger till storformatsmaskiner hos bland annat Roland, Epson och Mimaki, men likt med tonerutskrifter är glansen långt ifrån den som vi känner igen från foliering. Teoretiskt borde det dock vara lättare att uppnå en högre glans än med toner, eftersom det går att skriva ut i tjockare lager och eventuellt förhala härdningen så att den flyter ut lite mer och därmed får en högre glans.

Testet

Testet arrangerades som i en traditionell folieringsproduktion. Det vill säga, vi gjorde ett förtryck, som därefter skickades vidare för foliering hos testdeltagarna. De fick en PDF-fil som de skulle lägga på det förtryckta arket. Därefter skulle testarken returneras till tryckeriet för att avslutningsvis bli utsatta för bigning och blindprägling.

Vi valde att utföra testet på fyra olika papperskvaliteter. Två bestrukna, samt två obestrukna, varav den ena hade betydligt mer struktur i papperet. Vi visste att de förstnämnda papperskvaliteterna skulle passa bra till digital foliering, och de sista två mindre bra. Att använda material som vi redan från början visste skulle skapa problem kan låta ofint, men det gjorde vi för att få en förståelse för problemets omfattning och vad man ska vara uppmärksam på. Testet utfördes på ark med formatet 32 x 48 centimeter som sedan skars ned till A4-format. Vid sidan av de digitala testen gjordes ett traditionellt utförande med varmfoliering (hotfoil).

Deltagarna

Vi bjöd in två deltagare från vardera teknikområde; inkjet- och tonerbaserad foliering samt metallografileverantören. Dessutom hämtade vi hem testmaterial från Xerox Iridesse (tonerprint med metallfärg) men valde att inte samla in något testmaterial från inkjetskrivare med metallfärg. Tyvärr fick vi inget svar från metallografileverantören och bara en leverantör av tonerbaserad foliering ville delta. Det innebar att vi hade följande deltagare:

· MGI JetVarnish med iFoil (Konica Minolta)
· Scodix Foil ( Visutech)
· Vivid Matrix (Printech)

De två översta är inkjetbaserade folieringsmaskiner och ligger i prisklassen 2,8-4,2 miljoner kronor. Den nedersta har en tonerbaserad folieringsmetod (laminator) och har ett pris runt 140 000 kronor.

Utförande

Konica Minolta gjorde testet hos en av sina danska kunder och följde våra uppsatta riktlinjer precis som det var tänkt. De folierade de fyra förtryckta arken, men la även till ett ark som gav ett bättre resultat och som de menade bättre visar vad maskinen kan göra.
Scodix utförde också testet så som det var tänkt på de två bestrukna papperskvaliteterna, men stötte på några utmaningar med de två obestrukna arken. Därför valde de att trycka den svarta på baksidan av testarken igen, och genomföra folieringen där. Scodix gjorde dessa test i sitt europeiska democenter.

Printech valde också att genomföra testet hos en dansk kund. Men bara på en av papperskvaliteterna som visade vad de gick för med bestrukna ark. De bortsåg helt från att skriva ut på de obestrukna arken. Argumentet de anförde var att de skulle ha blivit tvungna att kaschera arken för att få ett hyfsat resultat. Därmed lämnade de alltså vår tanke med de obestrukna arken därhän.

Resultatet

Generellt hamnar folien snyggt på arken oavsett vilken teknik vi talar om. Det var också Uttenthals folietryckspecialist Ivan Greves första kommentar. Även kantskärpan är fin på alla de bestrukna papperskvaliteterna oavsett teknik. Men på de obestrukna har MGI problem. Det kan ha att göra med att polymeren tränger in för snabbt in i de porösa arken och därmed mister sin vidhäftningsförmåga. Det syns särskilt i kantområdena. Det samma gäller förmodligen Scodix, men de har löst problemet genom att printa svart under folien för att stänga porerna i papperet. Men i gengäld uppstår problemet, att när folieringen utsätts för blindprägling, så krackelerar den. Stijn Simoens på Scodix förklarar att de aldrig skulle blindprägla ett folierat Scodixark utan istället använda sig av den relieflackering som just nu är möjligt med Scodix maskiner. Förmodligen använder sig MGI av samma argumentation.

I nedanstående stycke är alla bilder tagna från de test som gjorts på det blanka bestrukna arket.

Textåtergivning

Testet bestod av positiv och negativ text i olika storlekar och typsnitt. En fyra punkters positiv text återges läsbar med den traditionella metoden. Vivid Matrix hänger bra med återger faktiskt till och med en läsbar text i tre punkter. Det flyter på bättre för bläckstråleteknikerna när de kommer upp i 5-6 punkter. Men ingen av dem förmår att faktiskt återge texten utan problem på testpapperet i storlekar upp till tolv punkter. MGI:s utskrifter på papper, som är anpassade till maskinen, visar att det sker en förbättring med rätt val av papper.

Den samlade bilden ovan gäller även för de negativa texterna. Det mest anmärkningsvärda är att bläckstråleteknikerna har svårt att över huvud taget hålla en negativ text öppen eftersom papperet syns under guldfolieringen. Bäst går det för Scodix, men återigen visar MGI med sitt specialpapper att de klarar sig bättre när de själva får välja papper.

Passning och linjernas tjocklek

Passningen skiljer sig lite åt för alla de tre testdeltagarna. Den minsta variationen ses hos Scodix vid cirka 0,1 millimeter, cirka 0,2 millimeter hos MGI, och upp till 0,4 millimeter Vivid Matrix.
Linjerna är generellt lite för tjocka i vårt upplägg som vi har tagit fram till våra deltagare. MGI ser ut att ha problem att bibehålla folien på arket när linjerna är nere på 0,1 millimeter.

Gnuggtest/Rispningstest

Gnuggtestet gjordes genom att dra ett suddgummi fram och tillbaka över folieringen i övergången mellan papperet och folien. Alla testark klarade att hålla folieringen på plats. Rispningstestet gick till som så att vi drog en tumnagel över folien ut över kanten till papperet. När det gäller den traditionella varmfolieringen och MGI hände inget annat än att det blev en fördjupning i folieringen. På Vivid Matrix- och Scodixmaskinerna skrapades folien bort.

Bignings- och blindpräglingstest

Utförandet av bigningstestet skedde genom att vi bigade arket vid bigningslinjen och sedan falsade den med ett falsben för att se om folieringen klarade påfrestningen. Alla arken klarade detta utan problem. Det gick också som smort för arken när vi gjorde blindpräglingen. Enda undantaget var de utskrifter som Scodix hade gjort på de obestrukna papperskvaliteterna. Som vi tidigare nämnt la de svart undertill för att mätta papperet innan polymern applicerades ovanpå. Den processen klarar självklart inte hålla för blindprägling eftersom folien krakelerar och sedan släpper. Scodix anser inte att man bör använda blindprägling i deras folieringar, utan istället använda den relieflackering som kommer med maskinen.

Sammanfattning

Det råder inget tvivel om att digital foliering har kommit för att stanna. Det möjliggör förädling till mindre upplagor och till ett lägre pris än. I förlängningen kan man därför anta att denna typ av förädling kommer att bli mer utbredd och användas till fler produkter än vad som görs i dag.

Kvalitetsmässigt liknar folien helt och hållet den folie som har använts till traditionell varmfoliering i vårt test. De har samma iögonfallande uttryck när de ligger på papperet. Det är först när vi börjar att titta närmare på de olika detaljerna som något händer. Att skapa fin text gör det svårt för de inkjetbaserade teknikerna. Av något oförklarliga skäl går Scodix folie lätt att skrapa bort med nageln, däremot inte hos MGI. MGI har lite svårt att fästa tunna folielinjer på arket. Det ser vi också exempel på hos Vivid Matrix.

Det är tydligt att pappersvalet är helt avgörande för hur bra det går. Bestrukna papperskvaliteter fungerar bäst, och ännu bättre om du använder papper som är anpassade för bläckstråleskrivarna. Hans-Henrik Uttenthal påpekar att problemet med detta är att just obestrukna strukturerade papperskvaliteter ofta är dem som man vill använda i förädlingssammanhang.. De ger nämligen de mest spännande effekterna.

Maskinerna som vi har testat är mycket olika och befinner sig i många olika prisklasser, vilket gör att de inte är direkt jämförbara. Mest jämförbara är givetvis MGI och Scodix. Men det finns marginella skillnader, och därför bör man avgöra vad som är mest viktigt för sina egna behov.