Även om det i åratal talats mycket om digitala etiketter, så står de fortfarande för mindre än tio procent av omsättningen i branschen. En förklaring är att tryckkvalitén inte setts som tillräcklig. En annan är begränsningar vad gäller för- och efterbehandling. För en etikettryckare ser ofta tryckningen som den minsta delen av det som ska produceras. Olika folier, lacker, effekter, stansningar och präglingar är det som ger etiketten dess karaktär. Och digitaltryckare har typiskt behövt göra detta i en egen arbetsgång, separat från själva tryckningen.
Schweiziska Gallus är kanske det företag som främst förknippas med etikettmaskiner. Trots urstark valuta och kunder som hela tiden jämför med digitalt, så har de sålt över 100 av den konventionella, analoga etikettpressen Labelmaster, som lanserades för tre år sedan.
– Det är en helt ny generation maskin, med en ny typ av flexo- och screenverk, berättar Rickard Rafstedt från Heidelberg Gallus.
Sedan några år tillbaka ägs Gallus av den tyska tryckpresskoncernen och numera står loggorna bredvid varann i allt material.
Ett resultat av ägarens engagemang är att Gallus nu kan stoltsera av egenproducerade, lasergraverade aniloxvalsar från Heidelberg. Det var annars en av få detaljer som inte Gallus tillverkades själva från grunden.
Kopplat till Heidelbergs flöde
Ett annat område där Gallus drar nytta av Heidelberg, är inom styrsystem. Maskinerna är nu kopplade till Heidelbergs Prinectflöde som utvecklats under 20 år och som nu innehåller allt man kan tänka sig från webbshop, automstisk filkontroll, produktionsplanering, efterkalkyl och kvalitetsstatistik.
– Det är en styrka för oss att vi kontrollerar hela förloppet. Vi säkrar att de olika tryckmetoderna arbetar ihop, att tryckfärg och material samspelar. Och vi ser till att du bara har ett styrsystem för hela processen, säger Rickard Rafstedt.
– Har du moduler från olika leverantörer, så gör du ofta efterbehandlingen i en egen process. Eller också är delarna hopkopplade men har olika styrsystem. I det första fallet ökas mängden spill och det behövs mer personal, eftersom flera system behövs innan etiketten är färdig. I det senare krävs att man håller koll på flera system samtidigt, vilket både är en felkälla och kräver ökad operatörsnärvaro.
Digitala systemen
Sedan några år tillbaka finns Gallus tryckpress även i en digital version, där själva färgverken är ersatta av inkjet. Systemet bygger på en sjufärgsseparation. Att separera i sju färger gör dels att färgförbrukningen hålls nere, dels att ett bredare färgspektrum kan nås. Plötsligt är ljusgröna, purpurröda och orange färger tillgängliga utan specialfärger.
Fördelen med digital tryckning är att kortare serier kan produceras, med exempelvis olika språk eller för private label varor. Då kan lack, underliggande vitt etc. hållas konstant med flexocylindrar och screenramar medan det tryckta budskapet i princip kan ändras från den ena etiketten till den andra.
– Vi kallar den digitala maskinen för Labelfire och den har hittills sålts i 30 exemplar. Skanem i Danmark håller på att installera den första i vårt område, som är Sverige och Danmark.
– Tidigare har det varit stor skillnad i tryckhastighet mellan analoga Labelmasters 200 meter i minuten och digitala Labelfires 50 meter. Men i samband med Labelexpo så ökar vi hastigheten på Labelfire med 40 procent, så att den nu kör 70 meter i minuten.
Flytande gränser
På sikt kommer gränserna mellan analoga och digitala maskiner att bli alltmer diffusa. Analoga Labelmaster kan till exempel numera utrustas med ett inkjet färgverk, så att jag kan köra ett helt individuellt budskap på varje etikett.
– Färgverket kommer dock främst att användas för att köra täckvitt. Då slipper man krånglet med att beställa screenramar och lägga på vit färg den vägen. Speciellt för mindre upplagor blir det snabbare att bara låta inkjetverket trycka på den täckvita färgen, precis där den ska vara. Givetvis får man på köpet möjligheten att också individuellt kunna skriva budskap i vitt – om det nu är den färgen man har i inkjetverket.
Alla digitala färgverk hos Gallus använder Fujifilms Sambahuvuden, som är de mest populära huvudena när riktigt stora volymer ska kunna produceras i maskiner som klarar att vara igång dygnet runt.
Inte bara etiketter
Etikettryckerier har i många fall fått kunder som önskar sleeves. Det vill säga att jag trycker på en plastfolie och sedan med värme låter den forma sig runt en behållare eller flaska. Istället för en mindre etikett på fram och baksida så omsluts förpackningen av tryck.
Jakten på sleeves till större flaskor har lett till att en bredare Labelmaster efterfrågas. I ett hörn på Labelexpo visades en maskin som har en bredd på 570 millimeter, att jämföras med Labelfires 340 millimeter och nuvarande Labelmasters 440 millimeter.
– Se dock den här maskinen mer som en indikation på vad som kan komma. Det dröjer säkert ett par år innan vi ser den i produktion, påpekar Rickard Rafstedt.
Sålt till livsmedelsföretag
Att etikettmaskinerna används till mycket annat än etiketter sågs för övrigt av att en Labelfire gått till ett livsmedelsföretag som har den internt för produktion av små serier kartonger för specialmarknader, för tester eller för interna diskussioner. Då pratar vi om att maskinen matas med kartong, som efteråt stansas ut, limmas och falsas till kapsel.
Om andra blir sugna på att göra förpackningar – och inte bara etiketter att klistra på – så fick de uppmuntran till detta på Labelexpo. På mässan lanserades nämligen en lågmigrerande uv-färg till Labelfire. Tryckt på ett godkänt material kan den alltså numera användas även för digitaltryckta livsmedelsförpackningar.