Den tidigare vd:n för Sörmlands Grafiska, Ulf Persson, har skrivit en initierad bok om hur ett fint företag etablerades, snabbt gick i konkurs och sedan på stapplande ben längs vindlande vägar tog sig till att bli ett av Europas största.
”Från landsortstryckeri till sverigeledande” kunde vara en historia om väldigt många företag. Personer som träffas i rätt tid, politiska beslut som ibland stjälper och ibland räddar, udda konstellationer och vikten av att ha en strategi och hålla fast vid den.
I sin bok beskriver Ulf Persson hur det som skulle bli Sörmlands Grafiska (SGAB) startade 1953 i Falun, under namnet Lindhags Tryckeri. Efter ett år fick de tryckuppdraget för tidningen Affärsvärlden. Det skulle visa sig vara nyckeln till framtiden för företaget. Efter tre år flyttade tryckeriet till Katrineholm, där det sedan gick i konkurs 1958. Därmed kunde historien ha upphört.
Ökade i snabb takt
Men tidningen Affärsvärlden gillade sitt tryckeri så mycket att de köpte konkursboet och satte in Lars Wirström som vd. Wirström skulle sedan sitta kvar i 28 år och förvandla konkursboet till ett av Europas större tryckerier. Affärsvärlden hade kontakter och antalet titlar ökade snabbt. Från tio anställda vid konkursen var man 25 personer sex år senare.
En mycket viktig kontakt för Affärsvärlden var bolaget AB Aerotransport (ABA). Det statliga bolaget ägde Brommatryck, Linjeflyg och SAS. Brommatryck låg på flygplatsen och producerade de viktiga väderkartor som behövdes inför varje flygning.
Byggde nytt och byggde till
ABA ville satsa mer på tryck och köpte Sörmlands Grafiska från Affärsvärlden 1964. SAS hade väldigt mycket trycksaker – tidningar och reklam – som skulle produceras. Produktionen var så stor att ingen lokal i Katrineholm räckte till. Därför byggde man nytt. Inom fem år byggde man sedan till ytterligare tre gånger. Expansionen var stor och snabb men 15 år senare, 1980, var SAS fortfarande den utan jämförelse största kunden. Då hade man dock fått in allt fler andra uppdrag och i takt med att dessa ökade i omfattning så minskade SAS betydelse något.
När Lars Wirström lämnade 1986 tog den pensionerade vd:n från flygvapnets underhållsverkstäder, Ingvar Persson, över och satt som interims-vd under fem år innan ekonomichefen Ulf Persson tog över. Den senare hade redan arbetat tio år i bolaget och var väl förtrogen med det mesta.
Under Ingvar Perssons tid hände mycket med ägarna. Fackförbundet LO hade Tiden-Barnängens Tryckeri som var stora på tips och andra spelkuponger. Bonniers och Esselte hade Interprint som sitt tryckeri. Allt detta slogs ihop med ABA:s tryckerier och blev till en stor enhet. Ansvaret hoppade sedan runt, som det gärna gör när ingen upplever sig som huvudsaklig ägare. Det slutade med att den största enheten, Interprint, gick i konkurs.
Höll fast vid strategi
I SGAB fanns en tydlig och klar strategi som lagts av ABA och Lars Wirström. Den höll man fast vid trots att styrelser kom och gick och inget tydligt ledarskap fanns från ägarnas sida. Därför kunde SGAB fortsätta expandera och var även attraktiva när det schweiziska investmentbolaget UBS och finska MB Corporate gick in som ägare 1996. Sedan kom kanadensiska Quebecor in och efter oroliga tider är det sedan några år tillbaka danska stiftelsen Stibo som äger tryckeriet i Katrineholm.
Under hela tiden fram till 1996 investerades det friskt i SGAB. Jag minns bland annat ett besök kring 1990, då stora mattor med elvärme låg över ett enormt område där tjälen behövde tinas så att man även vintertid kunde fortsätta bygga och expandera.
500 procents ränta
Ulf Persson tog över som vd 1991. Det var då Sverige hade 500 procent ränta, ständiga löneökningar och den svenska industrin rasade i konkurrenskraft, samtidigt som utlandet högg till sig stora delar av den svenska tryckmarknaden. Den svenska devalveringen november 1992 på 16 procent skapade dock lugn och efter en rationalisering och neddragning kunde Ulf Persson få glädja sig över att driva ett stabilt och välskött företag. Bland annat köptes några av världens snabbaste rulloffsetpressar in och mycket investerades i efterbehandling och packsal. 90-talet var ju en tid när trycket expanderade mer än någon annan tid i historien. Behovet av information i färg var enormt och expansivt ända tills internet etablerats och började ta sina andelar under 00-talet.
Planeringsarbetet viktigt
Intressant är att Ulf Persson i sin bok ägnar ett helt kapitel åt planeringsavdelningen, där en enorm tavla med 12 månaders planering uppdaterades varje dag. Genom att ha en noggrann planering var man också förmögen att kunna kasta om och lösa problem som uppstod efter produktionsstörningar och plötsliga ändringar i jobbens storlek. Med treskift ställdes ännu större krav på planeringen. En viktig justering var att man i planeringen utgick från efterbehandlingen och sedan såg till att den alltid hade vad den behövde vid en given tidpunkt. Därigenom slapp man också mycket av den tids- och utrymmeskrävande mellanlagringen.
”Om man vill kan man säga att planeringskontoret arbetade som en operativ stab till produktionschefen”, skriver Ulf Persson.
Författaren lyfter också fram samarbetet med Bonniers som ett föredöme. Deras kontaktperson var mycket kompetent och tillsammans finslipade man detaljer så att SGAB blev mer konkurrenskraftiga ur ett internationellt perspektiv. Ulf Persson avslutar boken med det intressanta kapitlet Framgångsfaktorer. Det är sidor som man även i dag kan ha stor nytta av när rätt tänkande ska etableras kring företaget.
Om boken:
• Från Landsortstryckeri till sverigeledande
• Sörmlands Grafiskas utveckling under perioden 1958 till 1998
• Författad av tidigare ekonomichef och vd Ulf Persson
• 86 sidor
• Utgiven 1 augusti 2022
• Boken kan beställas via ulf.persson@telia.com.
