Etikettbranschen är överlag en robust och stabil industri med många års global tillväxt. Corona eldade på den ännu mer då folk inte kunde gå ut och spendera sina pengar utan i stället ökade konsumtionen av varor.
Sedan drabbades vi av en brist på etikettmaterial på grund av strejker i Finland och efter Corona föll konsumtionen tillbaka till ett mer normalt mönster. Så där den årliga tillväxten var tvåsiffrig under Corona är den tillbaka på en mer normal ensiffrig nivå, berättar Haim Levit, senior vicepresident hos HP i en kommentar på Drupa.
Etikettbranschen bedöms också vara den bransch inom den grafiska världen som i störst omfattning har omfamnat digital teknologi. Även om flexo fortfarande är den dominerande teknologin, förväntar sig Haim Levit och flera andra att digitaltryck blir den dominerande teknologin i etikettbranschen inom högst 20 år.
Därför ser vi många leverantörer erbjuda digitala etikettmaskiner. Några har varit i branschen länge och är i hög grad dominerande (till exempel HP med mer än 2 300 etikettmaskiner världen över). Men på Drupa var det tydligt att många andra vill ha en bit av kakan. Den digitala variationen sträcker sig från torr- och våttoner till nästan alla varianter av inkjet. Vi har tagit tillfället i akt att titta närmare på de senaste lösningarna från HP, Canon, Epson, Gallus (Heidelberg), Konica Minolta, Durst och Xeikon, men det finns naturligtvis många fler.
HP
Inom etiketter var det särskilt HP Indigo 6K-serien och den helt nya HP Indigo V2 som stod i fokus. Båda maskinerna använder så kallad Liquid Toner. 6K-serien är HP:s storsäljare, som ständigt kommer i nya varianter. Men en av utmaningarna med denna maskin är att för varje färg som printas, måste det göras en rotation på printcylindern innan färgen kan överföras från printcylindern till mediet.
Denna utmaning har man löst i den nya V12:an genom att man i stället för en printcylinder har ett mycket långt bälte längs de sex printstationerna. Så i stället för att ha en cylinder som kan hålla en print, har du ett kontinuerligt bälte som håller samma hastighet, oavsett om du printar en eller sex färger. Om du går upp till sju eller tolv färger måste bältet gå runt en gång till innan färgen överförs.
Denna teknologi kallar HP för LEPx i motsats till den traditionella LEP. Haim Levit sade på en Drupa-pressträff att han ser framför sig att LEPx kommer att vandra över till de andra HP-maskiner som för närvarande använder LEP-teknologi och bli tillgängligt inom både kommersiellt- och förpackningstryck.
Xeikon
Xeikon använder, liksom HP, elektrostatisk teknologi i de flesta av sina etikettskrivare. Undantaget är den nya Panther PX3300HD. Det är en inkjet-skrivare utvecklad för att skydda Xeikons position som etikettleverantör, eftersom de, enligt egen utsaga, upplever att många kunder vill ha olika teknologier tillgängliga, eftersom de har olika fördelar.
Per Larsson från Xeikon Scandinavia berättar att den helt nya TX500 är Xeikons första etikettskrivare som använder den nya Titon-tonerteknologin. Tonern är utvecklad för att kunna printa på värmekänsliga material som t.ex. tunna film- och pappersbaserade flexibla förpackningar. Detta öppnar för ett helt nytt användningsområde för elektrostatiskt tryck i livsmedelsindustrin, eftersom tonern är livsmedelskompatibel, motståndskraftig mot värme, kemikalier och slitage inte har behov av ytterligare lack eller laminering.
På Drupa visades TX500 dessutom med en folieringsenhet från Kurz, som gjorde det möjligt att applicera guld-, silver- eller holografisk film på förpackningen i en och samma arbetsgång. Här används teknologin som bland annat kallas sleeking, där en svart värmekänslig toner printas på mediet och sedan drar filmen av folien. När det kan göras utan att filmen fastnar på resten av motivet beror det just på Titon-tonern, som efter appliceringen inte längre är värmekänslig.
Canon
Canon visade för första gången en etikettskrivare på Drupa. Med en vattenbaserad färg är Canon redo att ta upp kampen om livsmedelssegmentet. Den nya LabelStream 2000 är en inkjetskrivare, som med sin ColorGrip-teknologi och låga torkningstemperaturer kan printa på de flesta medier, inklusive PE, PP och PET.
Hans Dalmeijer från Canon berättar att den har ett mycket blygsamt underhålls- och servicebehov. De flesta servicefunktioner är automatiska och bläcktankarna är på tre liter och kan bytas medan produktionen pågår.
Gallus (Heidleberg)
Gallus visade sin Gallus One Inkjet som lanserades 2022, då som en ren digitalmaskin. Den har sedan dess uppgraderats till sex färger plus vitt och på Drupa visade Heidelberg den i en ny hybridvariant, där den kan köras med inline flexo och stans tack vare den modulära uppbyggnaden.
Epson
Epson visade sina två Surepress L-6534 VW och L-4733 AW samt en ny konceptmodell som ökar både hastigheten och kvaliteten i förhållande till de förstnämnda. Den nya modellen har ännu inte fått ett namn men visades på mässan. Den använder en lite annan printprincip än konkurrenterna eftersom den kör en film framåt, som sedan hålls fast medan ett rörligt printhuvud rör sig fram och tillbaka över mediet. Så tekniken påminner om den man känner från storformat. Hastigheten är 13 m/min i en upplösning på 1 200 dpi.
Såväl resinbläcket som printhuvudena är utvecklade av Epson själva och gör att den kan printa på både filmmaterial och papper, även om färgen är vattenbaserad. Den printar med CMYK + orange och grönt. Vitt är under utveckling och förväntas vara klart innan lanseringen.
Konica Minolta
Konica Minolta hade inte några stora nyheter på etikettområdet, men kan sägas rida på en god våg med sin tonerbaserade AccurioLabel-serie, som efter HP:s 6K, förmodligen är den mest sålda digitala etikettskrivareserien.
Topmodellen är AccurioLabel som visades igen på Drupa. AccurioLabel 400 hanterar pappersbredder på upp till 330 mm. Den finns som fyra- eller femfärg med ny vit toner. Hastigheten är upp till 39,9 m/min, medan upplösningen är 1.200 dpi.
Durst
Durst Group visade på Drupa sin nya hybrida digitala etikettskrivare KJet. Efter XJet är detta det andra gemensamma utvecklingsprojektet med OMET, en italiensk specialist på konverteringsmaskiner. KJet är en end-to-end-lösning som kombinerar OMETs dubbelservo flexoprintenheter med Dursts inkjet-teknologi.
På mässan visade de KJet i en full konfiguration med un-winder och sedan i följd två flexoenheter och en kallfolieringsenhet, därefter den digitala inkjetenheten med CMYK plus orange, violett och grönt samt dubbel vit, innan den kördes ut i ytterligare två flexoenheter för olika typer av lack, stansning (rota) och slitter innan materialet återvänds.
Den är modulärt uppbyggd, så den kan skräddarsys för varje kunds behov, berättar Martin Leitner från Durst.
Hybridteknologier
Liksom med elbilen verkar det finnas en viss marknad för hybrida maskiner. Alltså digitala skrivare som tar till sig element från den traditionella etikettproduktionen. Gallus och Durst har införlivat flexo- och stansningsteknologi i sina teknologier. Mark Andy, som vi annars inte har nämnt här, har något liknande. Alla är maskiner som modulärt kan konfigureras med det man behöver. Xeikon visade som nämnts en folieringsteknologi inline från Kurz.
Just dessa lösningar visar att etikettproduktion är en lite ”knepig” storlek, eftersom trycket bara är en del av att tillverka en etikett, och marknaden uppenbarligen efterfrågar end-to-end-lösningar där man kan utnyttja de digitala fördelarna i samspel med de andra teknologier som processen kräver.
Utvecklingen kommer säkert att fortsätta med stor entusiasm, då en marknad fortfarande förväntas.