Pappers- och trycksaksexperten Hans Jonasson gläds åt ökat intresse för fysiska medier bland designelever. Men han vill se mer samarbete mellan formgivare, tryckerier och bokbindare för att sprida kunskap om vad man faktiskt kan producera.
Efter 25 år som papperskonsulent på Antalis är Hans Jonasson nu pensionär, men han föreläser fortfarande på designskolor runt om i landet och håller inspirationsträffar på företag och skolor.
– De sista 20 åren jobbade jag med utåtriktad verksamhet där jag sökte formgivare och designbyråer och pratade lösningar och material, säger han.
Samtidigt arbetade Hans Jonasson i Antalis dummyverkstad med bokbinderi. När formgivare eller tryckerier skulle göra en produktion så beställde de en ”dummy” på specifikt papper, format, bindning och antal sidor som verkstaden byggde ihop.
Därefter kunde tryckeriet och formgivaren använda den i sitt fortsatta samarbete.
– Arbetet i dummyverkstaden gjorde att jag fick en väldigt bra känsla för vad som fungerar – och vad som inte gör det. I och med att jag arbetade hands on så fick jag erfarenhet och inblick i olika sätt att binda, som jag tog med mig mot skolorna och designbyråer. Jag jobbade mycket med rådgivning och know how.
”Intresset och engagemanget från de unga människorna på skolorna blir bara större och större.”
Sprider materialkunskap
Föreläsningarna på designskolor var något Antalis erbjöd för att nå framtida formgivare.
När Hans Jonasson gick i pension blev det svårt för skolorna att hitta någon med hans erfarenhet och expertis, så han bestämde sig för att fortsätta föreläsa.
Han säger att många av skolorna är duktiga på formgivning men kanske inte på material och slutprodukt.
– För mig handlar det hela tiden om kopplingen mellan materialet och slutprodukten. Det är väl det som är min spetsgrej, att se från ax till limpa.
Under de år som du har föreläst har digitaliseringsvågen varit stark. Hur har du upplevt det bland designeleverna?
– Jag upplever faktiskt ett häpnadsväckande intresse. När jag började föreläsa för 15-20 år sedan så var den stora explosionen att man gick över till mycket digital teknik. Jag tänkte vem är intresserad av det här nu? Men det har aldrig varit något problem. Intresset och engagemanget från de unga människorna på skolorna blir bara större och större.
Gamla tekniker värderas högt
Designskolorna tar åter in utrustning för handarbete, till exempel har Konstfack köpt in maskiner för screentryck och bokbindning som används tillsammans med digital teknik.
– Det studsar tillbaka och jag upplever att det finns en bra balans. De gamla teknikerna värderas högt. Det är spännande. Det digitala trycket är fantastiskt och idag ser man nästan ingen skillnad mot offset, som man gjorde för 15 år sedan.
Hur känns det för dig att det finns ett intresse för det fysiska och analoga hos kommande generationer formgivare?
– Det får mig att känna en stor tillfredsställelse. När den digitala revolutionen kom så var det lite märkligt att det här sättet att kommunicera åkte ut i badvattnet så fort. Jag vet inte om man ska kalla det revansch, men det är roligt att se att det tagit en given plats. Sedan är jag inte så rädd för utvecklingen att jag tycker att man ska trycka telefonkatalogen igen.
Masskommunikation får gärna vara på nätet, konstaterar han.
– Det är kul och tillfredställande att man har kommit dithän att man känner att det fysiska bidrar med något extra i kommunikationen. Det är en kommunikation som sker med fler sinnen och har en fysisk närvaro.
LP-skivan bra exempel
När Hans Jonasson föreläser brukar han ta med sig en vinylskiva.
– Det har kommit tillbaka stort och kidsen går och köper det. De streamar musik men hittar de något de älskar så vill de ha objektet som en bekräftelse på det de tycker om – och köper en LP-skiva.
Han märker också att de läggs ner mycket engagemang i de nyproducerade skivornas omslag vad de gäller material, prägling, foliering och annan efterbearbetning.
– Man har förstått att det här har ett mervärde. Det är inte bara själva musiken vi säljer utan hela objektet. Det är kul att det kommer tillbaka.
För första gången har de nya generationerna ingen tidigare koppling till fysiska skivor.
– De allra senaste åren så är de födda på 2000-talet och en bit in när jag föreläser på skolor. För dem är det här något nytt. De jag föreläste för, för tio år sedan, hade varit med om LP-skivor och fysiska fotografier. För dem var det old school men för de yngre idag är det som en ny uppfinning.
Uppmuntrar till tidiga materialval
En målsättning i mötet med eleverna är att de ska få en förståelse för att det finns väldigt mycket material att välja på.
– Det är också viktigt att de själva gör ett aktivt val av material tidigt i den kreativa processen så att de vet vad de har att utgå från.
Han tycker att det varit ett stort steg mellan formgivarna och själva slutprodukten och tryckeriet.
– Det har inte varit en så tydlig kommunikation dem emellan. De som är formgivare eller blivande formgivare har väldigt lite kunskap om vad som är möjligt att göra. Jag har upplevt att tryckerier och slutproducenter är dåliga på att tala om för formgivarna vad man kan göra. Formgivarna behöver input, de ska ju vara kreativa och vill göra smarta och snygga grejer. De vill göra nya saker och jag tycker att det var ett glapp däremellan.
Det finns förbättringspotential i kommunikationen mellan många tryckproducenter och grafiker.
– Lite klyschigt så har jag upplevt eller hört kunder uppleva att många tryckerier varit lite fyrkantiga, i alla fall historisk. ”Vill du inte ha våra produkter eller vårt sätt att producera då får du gå någon annanstans”. Sedan kom de en våg med sådana som faktiskt var väldigt på och beredda att prova saker.
Vilka goda exempel finns det?
– Diggaloo finns inte kvar längre. De låg i Norrtull i Stockholm och var extremt i framkant och ville verkligen prova saker. De sa aldrig nej, utan det här ska vi lösa, vilka tokigheter som än kom. Jag gillar På Media i Västberga. De är väldigt duktiga. De vill och vågar göra nya grejer. Grafisk Verkstad på Folkungagatan i Stockholm använder mycket gamla tekniker men även digitalprint och storformat.
Norrbacka tryckeri är ett annat föredöme. De arbetar mestadels med gamla tekniker.
– Det är ett intressant exempel för de har otroligt mycket jobb och det är en kategori där de kan ta betalt för att arbeta med exklusiva material.
Han framhåller också Broby Grafiskas utbildningar i Sunne som ett bra exempel där studenterna inte bara pluggar formgivning utan också har bra utrustning och material för att förverkliga idéerna till slutprodukter.
Barndomens klipp- och klistrande
Före Hans Jonasson tid på Antalis så var han verksam tio år på ett tryckeri. Innan det gjorde han andra saker, men han minns att han som barn samlade saker, klippte och klistrade.
– Jag gjorde någon slags nyhetsdagböcker med händelser och sport. Att sitta och klippa och klistra, välja, vraka och montera fanns där. Men det är sådant jag tänkt på i efterhand, för att jag hamnade i tryckeriet var mer en slump.
Hans Jonasson
Gör: Pensionär men håller föreläsningar om trycksaker och material.
Född: Örnsköldsvik. ”När jag började arbeta på Svenskt papper så ägdes det av Modo. Att det stod Modo på lönekuvertet gillar man ju om man är från Ö-vik.”
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Familj: ”Ja.”
Intressen: Friluftsintresserad, tennis och musik. ”Jag springer på konserter, festivaler och köper plattor”. Framför allt konsument av modern jazz och progressiv rock.
