På Drupa för fyra år sedan presenterade både Canon och Xeikon projekt baserade på våt toner. Det finns många fördelar med toner som läggs i en bärande vätska. Det går åt en tredjedel mindre toner jämfört med torr toner. Kvalitén på trycket blir högre och man kan köra tonerpressen i betydligt högre hastighet.
De senaste veckorna har jag varit på ett tjugotal presskonferenser inför Drupa. Det har inte talats om våt toner, så jag blev nyfiken på varför det som var den stora snackisen för fyra år sedan, nu behandlas med tystnad.
Océ Infinistream
Canons projekt heter Océ Infinistream och syftar till att använda tekniken i en högvolyms kartongmaskin, där man trycker på ena sidan. Maskinen presenterades under förra Drupa – 2012 – men är så stor så att det blev en parallell lansering på fabriken utanför München. Därefter har Infiistream stått i produktion på fabriken i flera år och installerades även 2013 i betatest hos ett förpackningstryckeri i Schwabach i Tyskland..
Infinistream har sju färger, så den kan nå en mycket stor del av färgspektrat. Förpackningsproducenter ställer höga krav på produktkvalitet.
Xeikons Trillium
Xeikons projekt heter Trillium och här var utmaningen att öka produktionshastigheten och få ner styckkostnaden vid produktion av tidskrifter och kataloger. På Drupa 2012 visades den som en konceptmaskin, med ett tryckverk. I färdigt skick ska den trycka med fyra färger.
Medan Infinistream ska trycka på en sida av kartong så ska Trillium trycka på båda sidor av enklare, tunt magasinpapper.
Canon Océ tar steg tillbaka
På middagen efter presskonferensen inför Drupa hamnade jag bredvid Canon Océs chef Peter Wolff och frågade honom kring att inte Infinistream nämnts som något som ska ställas ut på mässan.
Han berättade då att de dragit tillbaka den här produkten. Han berättar att kravet från Canons sida är att detta skall vara en maskin som kan stå i produktion dygnet runt. De produkter som Canon utvecklar i Poing och märker med Océ ska ha en kvalitet så att de i princip kan köra dygnet runt.
– Det är flera saker som inte blivit bra med den här sjufärgspressen. Vi stoppar därför och gör ett omtag – vi ser över maskinen från grunden, säger Peter Wolff.
– Jag vill inte nu spekulera kring när den omarbetade maskinen kommer ut på marknaden.
Även Xeikon backar
Xeikon kunde redan för två år sedan visa resultat, där de tryckte dubbelsidigt på rullmatat magasinspapper i fyrfärg med hög hastighet i sin Trillium. Jag tyckte det såg bra ut när jag då besökte fabriken och tittade på resultatet.
När jag nu, i mitten av mars 2016, åter besöker fabriken för att se hur långt de kommit, så såg det ännu bättre ut. Jag hade svårt att se problemen.
Men problem har det varit. Maskinen är den snabbaste som Xeikon hittills utvecklat. De har tagit hjälp av japanska Miyakoshi med att bygga själva papperstransporten, eftersom Xeikons styrka främst ligger inom att producera toner och placera den på substrat. Miyakoshi har bättre erfarenhet av papperstransport i hög hastighet – och de har inte gjort Xeikon besvikna med sin del av utvecklingen. Däremot brottas man med stoftning i maskinen.
När den har kört några timmar i full hastighet, så börjar det uppstå märken eller ränder i trycket, som kommer av att det helt enkelt stänkt för mycket färg runt i maskinen.
Man måste då stanna och rengöra, innan maskinen på nytt kan köra. Allt enligt en anonym källa hos Xeikon.
Det här är ett problem som man räknade med att lösa längs vägen, men det har visat sig svårare än beräknat. För ett år sedan skulle en betamaskin ha varit uppställd hos en kund i Frankrike, som dock – efter att ha väntat förgäves – valde att gå på en annan väg.
Kör på Drupa
På Drupa är planen att Trillium ska köra för fullt i en halvtimme, fem gånger om dagen. Det ska inte vara något problem. Xeikon räknar också med att börja ta emot beställningar på maskinen under 2016, för leverans 2017.
Men innan leveranserna kan börja, så måste problemen med maskinen vara lösta. Eftersom Xeikon uttalat att Trillium är en arbetshäst för dygnet-runt produktion, så kommer de säkert att jobba för högtryck med att lösa det. Det är uteslutet att till kund släppa en maskin som varje dygn måste stannas och rengöras från färg.
Ekonomiskt lär det inte vara något problem att ta de kostnader som krävs för att lyckas. Xeikon ägs nu av en av världens största färgfabrikanter – Flint Group. Flint Group ägs av bankirfirman Goldman Sachs, så det finns mycket stora resulrser – både tekniskt och ekonomiskt.
Förvärvet av Xeikon var det första som tryckfärgsfabrikanten Flint Ink gjorde. Samtidigt startade Flint en ”Flint Group Digital Printing Solutions division”. Det är uttalat att de ska fortsätta expandera med ett utökat ägande i digital tryckteknik.
0För ett par dagar sedan gick Kodak ut och meddelade att de ska sälja sin bläckrörelse till någon med mer muskler att driva den framåt. På en konkret fråga om Xeikon är potentiell köpare, svarar Xeikons vd Wim Maes:
– Vi känner till Kodaks önskan att sälja, men jag vill inte kommentera det.
