– Den ska kunna användas vid industriell tillverkning och ha en kvalitet som minst är i paritet med företagets nyaste offsetpressar. Det var vad som minst skulle vara uppfyllt innan Heidelberg ville fastställa datum för lansering av den bläckbaserade tryckpress som de utvecklat tillsammans med Fujifilm.
Ett par veckor tidigare hade bläckpressen kört enligt kraven för första gången och det kallades till presskonferens den 19 mars 2016. Där meddelade Heidelbergs vd Gerold Linzbach och Fujifilm Graphics superöverhuvud (jag har inte helt koll på japanska titlar) Hitoshi Yoshida att de nu officiellt är leverantörer av en digital tryckpress inom sitt huvudområde 70 x 100 cm (B1).
Sjufärgs bläckpress
Så på Drupa kommer huvudnyheten från Heidelberg att vara en sjufärgs bläckpress som kör 2000 fullformats tryckark i timmen, med fotokvalitet. Upplösningen är 470 x 470 punkter per cm (1200 x 1200 per tum) och den minsta bläckstrålen är så liten som 2 picoliter. Vad den största är – på denna gråskalemaskin – vill de inte berätta i dagsläget, utan ber att få återkomma med på Drupa. Där ska maskinen stå i full produktion och man får se utskrifterna. Under presskonferensen fick vi inte komma fram till avläggaren och se resultatet, även om vi fick se pressen trycka – dock bara med fyra färger.
– Men på Drupa är de tre sista färgverken på plats och vi producerar med sju färger. Cyan, magenta, gul, svart, ljusgrön, orange och violett, säger Jason Oliver.
Han är chef för alla Heidelbergs fyra digitala maskiner. Förutom Primefire är det:
- Labelfire 340, som producerar etiketter med en hastighet av 50 meter per minut. Här sitter också Fujifilm bläckhuvuden medan pappersbanan styrs och hanteras före och efter med hjälp av en Gallus press. Heidelberg äger stora delar av Gallus fabriken.
- Versafire, som är Heidelbergs varianter av Ricohs tonerbaserade skrivare. De är helt integrerade i Heidelbergs arbetsflöde, så för den som vill ha gemensam planering och ripp för både tryckpress och digitalpress, så är det här intressant.
- Omnifire är Heidelbergs egenutvecklade 3d-skrivare. Den mindre 250-modellen har funnits drygt ett år och kan t.ex. skriva ut på fotbollar. I den mycket större 1000-modellen som nu presenteras, sitter en robot som kan flytta runt på ett objekt som är upp till en kubikmeter stort. På presskonferensen visades en leksaksbil som stripats upp – inte med klistermärken utan som printats på alla omöjliga ställen av de Xaar-huvuden som med fyrfärg skriver ut i Omnifire 1000.
Maskinen kör med vattenbaserat bläck i en upplösning på 1200 x 1200 dpi – med bara två picoliter bläckstrålar. Bläcket är godkänt enligt Swiss Ordinance, så det får användas för livsmedelsförpackning.
– Kvalitén nu är fotokvalitet och vi producerar 2000 ark i timmen. Men vi ska utveckla trycktekniken och maskinen så att vi i ett första steg kommer upp i 5000 tryck/timme, säger Jason Oliver, som är ansvarig för de digitala produkterna hos Heidelberg.
Men när vi är där, det vill produktchef Sabina Janta inte svara på.
När Drupa öppnar den 31 maj ska maskinen vara på plats och producera sju färger på ett papper som först treatas och efter tryckningen lackas. Treatningen är gjord på ett sådant sätt att bläckdroppen fångas upp och inte flyter ut när den träffar treatningen. Därigenom säger man sig få samma egenskap som Landa är på jakt efter i sin maskin, där man istället har ett uppvärmt specialband som tar emot all färgen och överför den på en gång till papperet.
Färgerna i Heidelberg/Fujifilms Primefire 106 är cyan, magenta, gul och svart, med gammutförstärkning i färgerna grön, orange och violett.
– Världen har väntat på en industriell digitalpress. Våra användare är vana vid att komma in på morgonen och veta att maskinen kör. Den har varit igång hela natten och ska köra utan avbrott under resten av veckan, säger Jason Oliver.
(Artikeln uppdateras löpande)
