Sign&Print ger dig en grundlig genomgång av de olika bläckteknikerna – Bubble jet, Piezo och kontinuerlig bläckstråle – och deras för- och nackdelar.
Inkjet – eller bläckstråle – är en beröringsfri process. Bläcket skjuts iväg och träffar substratet, utan att huvud och exempelvis papperet eller plasten vidrör varann. Bläckstrålarna skjuts ut från munstycken, vars öppning bara motsvarar bråkdelar av ett människohår. Ser man till bläckprocesserna som används i storformatsskrivare så skiljer de sig inte åt från bläckskrivare inom andra produktionsområden eller från de som ses i kontorsmiljöer. Utvecklingen av mindre bläckstråleskrivare ska inte förringas, men i storformatsskrivare med en tryckbredd på flera meter så krävs en mycket större precision.
Alla storformatssystem arbetar med inkjet idag. Det finns tre huvudtekniker: kontinuerlig bläckstråle och drop-on-demand (termiska och piezoelektriska bläckstråleskrivare). Elektrostatiska tekniker spelar inte längre någon roll.
Drop-on-demand-tekniken är uppdelad i termiska och piezoelektriska tekniker. I båda fallen avfyras en bläckdroppe (drop) på substratet när den efterfrågas (on demand).
Bubble jet
Bubble Jet-tekniken som först utvecklades av Canon är en av de mest framgångsrika utskriftsteknikerna. I dag ses tekniken huvudsakligen i mindre skrivare på konsumentmarknaden eftersom de är relativt billiga att tillverka och ger mer än tillräckligt bra kvalitet för denna marknad.
Bläcket hettas upp intensivt i en kammare med hjälp av ett värmeelement. Den snabba upphettningen gör att en ångbubbla bildas som sedan slungas ut ur munstycket. Hettan, som leder till att bubblor bildas, produceras cirka 10 000 gånger per sekund ( och mer) genom elektriska impulser. Bläcket når sin kokpunkt runt 300 och 400 grader Celsius. När värmeelementet stängs av kortsiktigt så uppstår ett undertryck vilket gör att nytt bläck sugs in i kammaren.
Bubble Jet-skrivare kan byggas med ett par hundra munstycken. Dock är tillverkarna ense om att piezo-metoden har en större utvecklingspotential än den termiska processen.
Piezo
I piezo-processen slungas bläcket ut ur ett munstycke med piezokristaller och elektrisk spänning vilket gör att bläckdropparna expanderar och får en volymförändring. I bläckkanalen finns ett vibratorelement eller ett membran som tillsammans med droppens förändring i volym som bidrar till ett sådant massivt tryck att bläckdroppen sprutas ut ur kanalen. Vidare kan droppstorleken regleras genom att ändra pulsspänningen och frekvensen. Detta ger bra bildkvalitet och skarpa teckensnitt, även vid en relativt låg upplösning.
Skrivhuvudena är, jämfört med den dyrare termiska processen, fastmonterade och konstruerade så att livslängden motsvarar livslängden för en storformatsskrivare. Det kan också vara anledningen till att piezo-bläckstråletekniken är den mest använda för att skriva ut i storformat.
Kontinuerlig bläckstråle
I motsats till drop-on-demand-metoden är bläckflödet kontinuerligt i Continuous inkjet-tekniken. Här produceras färgdropparna permanent i samma storlek och sprutas ut ur munstyckena med samma hastighet. Dropparna når antingen substratet eller så avleds de med hjälp av elektrisk spänning (en deflektor) och returneras till en bläckbehållare. Denna process har egenheten att en del av dropparna förblir outnyttjade beroende på bilden som skrivs ut. En annan nackdel är det faktum att droppstorleken alltid är densamma. Olika punktstorlekar skapas genom att lägga på flera droppar. Ansträngningen som krävs för en exakt placering av dropparna ska däremot inte underskattas.
På grund av detta används inte kontinuerlig bläckstråleteknik inom storformat. Däremot används denna metod ihop med Kodaks snabba skrivhuvuden framför allt för applikationer såsom magasin och tidningar. För närvarande finns det ingen annan bläckstråleteknik som når sådana höga hastigheter.
Text: Klaus-Peter Nicolay, Översättning: Claes Nordström
