Inkjet är den printteknik som har mest vind i seglen just nu. Vi ser tillväxt på alla marknader och för de flesta applikationer. Nu får inkjet ytterligare energi i form av en teknik som funnits i över tio år.
De vanligast förekommande inkjetteknikerna består av ett eller flera skrivhuvuden som rör sig tvärs över materialet medan det matas fram under skrivhuvudena. Tekniken finns i allt från konsumentskrivare i A4-format, upp till de stora, rullbaserade storformatskrivarna. Flatbäddsskrivare har vanligtvis teknik som bygger på att skrivhuvudena rör sig både tvärs över och längs med materialet, som är fixerat med vakuum på ett bord.
Nu börjar en tio år gammal teknik leta sig in i allt fler grafiska segment. Det handlar om Full Width Array eller Page Wide Array, som vi hädanefter kallar den för. I Page Wide Array-tekniken (PWA) är det bara utskriftsmaterialet som rör sig. Tekniken bygger på att flera skrivhuvuden täcker hela utskriftsbredden. Det innebär en rad fördelar. Först och främst är den snabbare än om skrivhuvudet skulle röra sig fram och tillbaka över utskriftsmaterialet. PWA-tekniken är minst tio gånger så snabb jämfört med rörliga skrivhuvuden. Med färre mekaniska delar blir det mindre slitage och underhåll.
Teoretiskt sett borde färgförbrukningen bli lägre eftersom man gjort munstyckena mindre. Anledningen är att de sitter extremt tätt så att man uppnår en upplösning på 600 dpi eller mer. Därför borde det bli rätt få picoliter färg per utskrift.
Skrivhuvudena är på mellan fem och tjugo centimeter beroende på leverantör. Det gör dem lämpade för mindre applikationer som etiketter, men även utskrifter i A4-format. Det är också inom dessa områden som tekniken först slog igenom, främst inom etiketter.
Snabba etiketter
På etikettsidan är upp emot var tredje skrivare som köps en inkjetmaskin. Det är en växande trend. I hög grad kan detta härledas till PWA-tekniken som fungerar väl med smalbanig produktion.
Den nystartade danska leverantören av etikettskrivare, Trojan Label, använder PWA-skrivhuvuden från Memjet. Företagets vd Mikkel Wichmann insåg efter att ha sonderat marknaden att tekniken hade stor potential för deras utrustning.
– Kvaliteten var betydligt högre än andra lösningar, säger Mikkel Wichmann. Vi använde tekniken i vår första maskin, Trojan One. Det är en instegsmaskin för mindre företag och tryckerier. På runt tre år har vi sålt närmare 500 av denna modell.
I början av året släppte företaget Trojan Two. Det är en skrivare för de lite större volymerna, men inte en industriell lösning i nivå med maskiner från Durst, Xeikon och HP, till exempel.
Hastigheten till trots, så är PWA-tekniken dyr i fråga om bläck och material. Dessutom måste allt material primas innan man kan skriva ut.
– Det är något som leverantörerna vet att ta betalt för, säger Mikkel Wichmann. Vi har precis gått ut med ett recept för hur man kan ta fram en egen primer. Därmed kan etikettproducenterna göra sin egen primer. Det kan innebära en konkurrensfördel om tryckerierna kan prima egna material.
– Utvecklingen inom PWA går fort, men det behövs också skrivhuvuden som klarar pigmentbläck och, inte minst, UV-färg, för att bättre kunna serva etikettmarknaden. I dagsläget är de antingen för dyra eller inte anpassade för våra behov. HP har utvecklat ett par spännande PWA-skrivhuvuden för pigmentbläck och det är något vi ska se närmare på.
På Trojan Label ser man också potential i hybridteknik. De är i färd med att utveckla ett skrivhuvud som kan monteras på efterbehandlingsutrustning från företag som GM och ABB. Heidelberg med sitt varumärke Gallus, och FFEI har tagit fram etikettmaskiner som kombinerar traditionell teknik med PWA.
Inbrytningar på kontorsmarknaden
Inom kontor och transaktionsprint har man använt PWA-teknik under flera år. Japanska RISO lanserade sin första maskin redan år 2003 och visade den på Drupa 2004 där den väckte en viss uppmärksamhet. Enligt RISOs europeiska produktchef Mike Murphy är PWA-skrivaren billigare i både inköp och drift. Men den kör bara på obestruket papper. Det ger utskrifterna ett lite blekt intryck. Möjligen är det detta som gör att framgångarna varit begränsade till kontors- och transaktionsmarknaden.
År 2007 lanserade australiska Silverbrook Research och amerikanska Memjet sin PWA-teknik för kontor. Utskriftshastigheten ligger på 60 sidor per minut och pris per utskrift på mellan 4–6 cent. Men företagen har inga egna skrivare, utan bara själva utskriftstekniken. Därför tog det också tid innan genombrottet kom eftersom allt för få leverantörer hade expertkunskap om tekniken.
I kölvattnet av detta valde Memjet att satsa på egen skrivarutveckling. Memjet C6010 blev resultatet, en maskin som lanserades i början av 2013. I februari 2013 började HP röra sig in på marknaden med sin OfficeJet Pro X-serie. Den har egenutvecklade skrivhuvuden som klarar pigmentbläck. Enligt uppgifter från företaget är det en skrivare som ska vara dubbelt så snabb och hälften så dyr i drift jämfört med en motsvarande skrivare med xerografisk teknik.
Samlar flera skrivhuvuden
PWA-skrivhuvudena kan maximalt vara drygt 20 centimeter i bredd. Så det gäller att tänka kreativt om man ska skriva ut på bredare material. Det finns flera exempel på lösningar från skrivarleverantörerna där man satt ihop flera skrivhuvuden i olika kombinationer. Vanligtvis placeras skrivhuvudena något förskjutna i papperets riktning. På så sätt får man större bredd och kan göra maskiner för storformatsproduktion.
Från nisch till volymer
Inom produktionsprint finns det ännu inga nischmarknader. Men Fujifilm, Canon, Ricoh och HPs PWA-skrivare framstår allt mer som alternativ till offset. Det handlar både om rulle till rulle, rulle till ark och renodlade arklösningar. Gemensamt för alla lösningar är att de marknadsförs mot tryckerier som producerar böcker, transaktionsprint och reklammaterial med lägre krav på kvalitet. Samtidigt pågår ett febrilt arbete med att få upp kvaliteten på offsetnivå. Flera leverantörer har kommit nära denna kvalitetsnivå, men då är förutsättningen att man applicerar en primer på substratet.
HPs, Ricohs och Fujifilms lösningar är baserade på egenutvecklad PWA-teknik. Canons däremot är baserad på Memjet-skrivhuvuden. Det borde betyda att de också använder Memjets bläck. Samtidigt har Canon kommit med information som tyder på att de har utvecklat ett eget bläck som innebär att man inte behöver använda primer. Det blir spännande att se närmar på under nästa års Drupa-mässa.
Revolution inom storformat
Även inom storformat finns det en stor utveckling. På Fespa i Köln i våras kunde vi se en rad nya storformatare med PWA-teknik. Några av dessa var Canon Colorwave 900, ITL Digital Vortex 4200, Xanté Excelagraphic 4200 (för förpackningar) och Xerox IJP, som vi för övrigt har testat i detta nummer av Sign & Print. Det alla leverantörer vill framhäva med PWA-tekniken är utskriftshastigheten. Men det är främst inom storformatet som denna egenskap blir tydlig. Vi talar om hastigheter på 500–1000 kvadratmeter i timmen i hög upplösning. Det ska jämföras med befintlig teknik som kanske ligger på 15-30 kvadratmeter per timme.
Precis som med produktionsmaskinerna så haltar kvaliteten något. Därför används de PWA-storformatare som släppts främst för tekniska utskrifter, skyltar och butiksmaterial.
PWA-tekniken är fast etablerad på etikettsidan och potentialen är stor inom storformatet. Utvecklingen inom produktionsprint blir också intressant att följa. Håll ögonen öppna på nästa Drupa.
